Mrs Ernie

Hittade denna gamla historia som Anna och jag skrev på gymnasiet. Kanske inte har någon chans på nobelpris men den är lite rolig iallafall. Ett ganska direkt avslut dock. Kan säga att detta är en av många som vi skrev.

Träsmak i rumpan 





 En medelsålders herre i blå kostym stiger in på det dunkla caféet.
  - En kaffe, säger han bryskt. 
Flickan bakom disken blåser en stor tuggummibubbla och himmlar med ögonen. 
- Vill du typ ha socker eller mjölk typ? frågar hon och smaskar på tuggummit. 
- Det ska vara svart, svarar han med sin speciella dialekt. 
Han sätter sig i ett hörn och tänder en cigarr. Han bläddrar
 ljudligt i tidningen och röken  ligger som en dimma runt honom.  
Då kliver en blond brunett in och drar genast hans blick  till sig. 
Hon beställer en kaffelatte och han hör att hon pratar bred stockholmska. 
När hennes blick glider över människorna på caféet 
tar han upp en håv och fångar in den. 
Han tar ett djupt bloss på cigarren och vinkar dit henne med lillfingret. 
Hon tar cigarren ur hans mun, slickar sig om läpparna och tar ett bloss.
 Han granskar henne uppifrån och ner och säger:
- Kaffe? 
Hon biter sig i den illröda rosa läppen.
 - Hm..om det är koffeinfritt och vitt.
 - En silvertee, ropar han till tjejen bakom disken. 
- Med mjölk i lägger hon till. - Så du tänker fortfarande på vikten?
 Du ser ju ut som en pinne. - Man kan aldrig bli för smal. 
Hon satte ner sin beniga rumpa på den vadderade stolen. 
Hon  kommer se ut som ett somaliebarn tillslut, tänkte han.
 - Jag vet vad du tänker, sa hon bitskt. Men jag orkar inte tjafsa.  
- Du undviker alltid disskusioner, suckade han. Du kommer ju att 
försvinna tillslut. Hur  tror du det känns för mej när någon jag älskar 
försvinner bort? 
Han ser tårögd ut. Vem bryr sig, tänkte hon. 
- Jaja, nu pratar vi om något annat...har du ny skjorta? 
- *suck* Nae, skulle inte tro det, jag köpte den på myrorna förra veckan, 
begagnad.
 Hon såg äcklad ut och flyttade sig lite längre ifrån honom. 
- Jaha....