Mrs Ernie

För ett tag sedan bestämde jag mig för att sätta upp ett mål för mig själv. Jag ska springa tjejmilen 2014.

Målet är kort sagt att "ta mig runt levande". När jag började bolla det här i huvudet så berättade jag om det för mina jobbarkompisar och det var flera som hakade på. Vi blir nu 8 stycken som ska springa. Hur kul som helst!

De jag ska springa med är ju dock inga soffpotatisar precis och det har jag haft lite ångest över. Helt i onödan så klart, jag ska ju göra det här för mig själv och inte för någon annan. Tar jag mig runt på 60 minuter eller 90 minuter så är jag glad vilket som.

 

Hur som helst så är det psykologiska inte mitt största problem. Jag springer ju inte! Hur ska jag kunna springa 1 mil?

Lägligt nog så flyttade vi och jag skaffade kort på SATS, då ingick det 3 tillfällen med en personlig tränare. Henne träffade jag idag. Hon satte ihop övningar som passar för någon som ska löpa, nästa träff ska vi prata löpteknik. Nu har jag ett gäng övningar i gymmet som jag ska kombinera med gruppträning. Jag är så himla pepp! Det blir spännande första gången då jag ska köra passet själv, för de flesta övningarna har jag inte gjort innan. Men så länge jag är lugn så ska det nog gå bra.